| Som jag ser
det - Sören Liljas krönika
Snart blir det nog cirkus
Vi har bara sett början än. Jag menar på
den politiska turbulensen i
Ragunda. Det är nu det börjar på allvar.
Inför senaste kommunfullmäktige hörda jag talas om planer
på en
misstroendeförklaring av Elisabet Yngström. Den blev inte
av, och frågan är
om den alls blir av. Varför jag tvivlar på det ska jag förklara
längre fram.
Styrkeförhållandena i kommunfullmäktige har varit sådant,
att det största
partiet, socialdemokraterna, inte har egen majoritet. Socialdemokraterna
och centern har samregerat och på så sätt har vi fått
ett majoritetsstyre.
Men nu har centern brutit samarbetsavtalet. Det ska bli intressant att
se
hur Ragunda ska styras i fortsättningen. Det finns flera alternativ
- mer
eller mindre tänkbara.
Man kan tänka sig att socialdemokraterna fortsätter att styra
i minoritet
och då antingen tvingas att i varje enskild fråga söka
stöd från annat håll,
eller också riskera att förlora omröstningarna. Det
senare skulle innebära
att s tvingas administrera de andra partiernas beslut. Jag tror inte
att
socialdemokraterna vill släppa ifrån sig makten, men de vill
inte heller
lida upprepade nederlag.
Ett andra alternativ är att centerpartiet slår sig samman
med allians för
Ragunda (alltså de övriga borgerliga partierna). Om nu alliansen
öppnar för
ett samarbete med ett parti som kan ses som en konverterad överlöpare.
I det läget blir vänsterpartiet vågmästarparti.
Det är nog något som varken
socialdemokraterna eller centern och alliansen gillar.
Men om centern och alliansen också lyckas få med sig vänsterpartiet.
Då blir det ett majoritetsstyre. Jag tror inte vänsterpartiet
är speciellt
intresserad, särskilt som det i alternativet som vågmästare
skulle få
betydligt mera att säga till om.
Jo, och så kan ju centern och socialdemokraterna bli sams igen.
Nja, det
kräver nog att socialdemokraterna offrar Elisabet Yngström.
Eller kanske alliansen och socialdemokraterna slår sig ihop om
styret. Nej,
det verkar föga troligt, eftersom företrädare för
alliansen krävt Elisabet
Yngströms avgång. Jo, om socialdemokraterna offrar Yngström,
kanske...
Och slutligen skulle ju socialdemokraterna kunna invitera vänsterpartiet
till samarbete. Men åter igen: vänsterpartiet får mer
makt som vågmästare.
Nu diskuteras det inom partierna och mellan olika partikonstellationer.
Jag
kan bara ana att det är långt ifrån enigt ens inom
de olika partierna. Hur
ska det då inte vara mellan partierna?
På ett sätt är det skönt att jag inte är journalist
längre. Jag slipper
slita med att försöka luska ut hur debatten går i de
olika lägren. Samtidigt
hade det varit intressant att få följa all den interna debatten.
En sak är jag tämligen säker på: Elisabet Yngström
sitter nog kvar, för
alliansen och centern vill inte ge den faktiska makten till vänsterpartiet
och vänsterpartiet föredrar nog att vara vågmästare
framför att sitta som
minoritet i ett majoritetsstyre.
Jo, det är politisk cirkus på gång i Ragunda.
Det senaste påhoppet på Yngström var för övrigt
väldigt tunt. Av en möjlig
ny delegationsordning åstadkom tidningen "Mer makt åt Yngström?"
En vd i ett företag måste kunna ta snabba beslut - och sedan
stå till svars för det
inför revisorer och ägare. På samma sätt måste
det vara i en kommun; någon måste ha befogenhet - och skyldighet
- att fatta snabba beslut och sedan vara beredd att ta ansvar för
sina åtgärder.
Det var inget underligt i sig att kommunen ser över delegationsordningen.
När förslaget till nyordningen läggs fram, ska det granskas.
Och om någon
får mer (och otillbörlig) makt, ska det fram i ljuset. Går
Yngströms
organisationsförslag igenom, måste givetvis någon få
mera makt. Om hennes förslag att ta bort tjänsterna som kommundirektör
och ekonomichef antas...
Ja, någon måste ju göra deras jobb, liksom den nyligen
uppsagda
personalchefens arbetsuppgifter ju finns kvar.
På tal om personalchefen, så verkar det som om hon har stämt
kommunen för att uppsägningen skulle ha varit ogrundad och
gått felaktigt till.
Ännu mer cirkus i Ragunda alltså - men nog sjutton är
väl den här kommunen värd att omnämnas i positiva
sammanhang. Kom ihåg Allt-för-byn-andan! Nu plockar vi fram
den igen och visar att vi både vill och kan!
Och för övrigt anser jag... Vid det här laget vet ni
vad jag anser om
fördelningen av våra vattenkraftspengar. Jag står fast
vid att naturresurser
ska beskattas där de utvinns.
På återseende!
|