Som jag ser det - Sören Liljas krönika

Saltat och annat

Jaha, så har också svensk bilprovning konstaterat att vägsaltet inte är bra för trafiksäkerheten.

Mittnytt på onsdagen berättade att Jämtlands län har bland Sveriges bästa bilar medan Västernorrland har de sämsta. Jag misstänkte genast ett samband mellan vägsalt och trafikfarliga bilar. Bilparken i Jämtlands län är (förmodligen) äldre än den i Västernorrland, men vi har tills nu sluppit vägsalt. Därför rostar bromsledningar och andra vitala delar på bilen snabbare i Västernorrland än i Jämtlands län. Så tänkte jag.

I torsdagens tidning fick jag Bilprovningens bekräftelse. Jo, vägsaltet har
redan börjat angripa bilarna i vårt län. På Bilprovningen i Östersund tror
man inte att bilarna i vårt län ska vara bland de säkraste i landet många år till - om inte saltningen upphör.

Jag vidhåller att vägsalt är trafiksäkerhetsbekämpande.

Härom dagen fick jag en senkommen kommentar till en tidigare krönika om vägsaltet. Det kom från en person som tycker om vägsaltet. Han skriver att en osaltad väg är spårig och svårframkomlig och så hatar han att sanden på vintervägarna blästrar billacken.

Om en osaltad vinterväg är spårig, så har jag ett motförslag: Vägverket kan lägga saltningspengarna på snöröjning och hyvling i stället.

Och om sanden blästrar lacken kör du för fort. Sandkornen är i princip
stillastående partiklar. Det är dessa som bilen krockar med, så att skador uppstår.

Nu till något helt annat - och minst lika allvarligt. År 2010 ska icke-spridningsavtalet rörande kärnvapen upp till förhandling. Inför detta
har i Sverige startats en budkavle för en kärnvapenfri värld. På lördag, 31 januari, kommer budkavlen till Ragunda. Namninsamling kommer att göras i affärer runt om i kommunen och lite mer information kommer att ges utanför Ragundajärn mellan klockan 11.30 och 12.30.

Har jag möjlighet ska jag ställa mig där vid eldarna och banderollen. Jag
begriper inte vad kärnvapen ska vara bra för. Däremot ser jag bara nackdelar med dem.

USA, Ryssland, England, Frankrike, Kina, Indien, Pakistan och förmodligen Israel och Iran och kanske några till har kärnvapen. Nordkorea har väl
försökt att skaffa - har eventuellt. Flera länder har teknologi för att
framställa kärnvapen.

Brytningen av uran utgör en miljöbelastning. Framställningen av klyvbart
material är en betydande miljörisk och hälsorisk. Testsprängningarna har
förstört stora arealer för lång tid. Där kan inga människor bo, ingen gröda därifrån är hälsosam.

Och som om världen skulle vara säkrare om det finns kärnvapen! Jo, just i dag kanske, men vem vet vilken galning det är som kommer till makten härnäst och får tillgång till avfyrningsknappen. Historien är full av galningar som tagit makten. Det behövs bara att en galning tycker att det är bäst att skjuta först, så har helvetet släppts lös.

Det finns mycket mer kärnvapen än vad som krävs för att utplåna allt liv på jorden.

Sverige var på 1950-talet på väg att skaffa egna kärnvapen, men det blev, tack och lov, ingen politisk majoritet för det.

Det finns små kärnladdningar som slår ut allt inom en radie på sådär 500
meter. Dessa används för att öppna väg genom fiendens trupp. Det går att passera det sprängda området 20 minuter efter smällen och man är fortfarande i stridbart skick. Risken är liten att någon soldat ska dö av strålskadorna. Soldaters överlevnadstid i strid är inte tillräckligt lång.

Och det finns jättebomber som ledigt utplånar en miljonstad. Vem har glädje av den staden sedan?

Om världen omprioriterade i sina budgetar och flyttade kärnvapenprogrammens pengar till cancer- och hiv-forskning i stället, skulle dessa båda sjukdomar snart vara utplånade. Då skulle de pengarna verkligen göra nytta. Eller skicka pengar till den fattiga delen av världen och se till att de kan bli självförsörjande på mat.

Nej, det blir ingenting om politiken och politikerna i Ragunda den här
gången. Jag är så innerligt less på det.

Vi ses!
Sören Lilja
ss.lilja@telia.com