Som jag ser det - Sören Liljas krönika

Slöseri med skattemedel!

Läste ni om fallet "Omar"? Ja, egentligen heter han Ali, men det är först nu som han vågar ställa upp med namn och på bild.

Ali flydde för fyra år sedan från Elfenbenskusten till Sverige. Medan han
väntade på uppehållstillstånd träffade han Marie. De bosatte sig i Östersund och för ett år sedan fick de dottern Yassmin.

Hans flyktingskäl räckte inte för uppehållstillstånd. Men anknytningen till
familjen då? Jo, den kan migrationsverket tänka sig att pröva, om han gör ansökan från sitt hemland. Det kan han i och för sig inte göra, eftersom
Sverige saknar ambassad/konsulat i Elfenbenskusten. Men ändå: ut ska han.

Utresan sker på svenska statens bekostnad. Han kommer att eskorteras av två poliser, som ska se till att han kommer till Elfenbenskusten. Sedan får han försöka ta sig till något grannland med en svensk ambassad och där ansöka om att få återförenas med sin familj.

Efter ett halvår, åtta månader, kanske ett år, kommer han att få
uppehållstillstånd i Sverige. Han får på egen bekostnad försöka ta sig
tillbaka till Sverige för att återförenas med sin familj.

Alla vet att han kommer att få tillstånd att återvända till Sverige. Ändå
ska vi lägga skattepengar på att skicka ut honom. Det är så utlänningslagen tolkas - trots att lagen ger möjligheter till annan tolkning.

Jamen FN:s barnkonvention då? Den är ju inskriven i svensk lag. Jodå, det är den, men är egentligen verkningslös, eftersom migrationsverket och migrationsdomstolarna alltid väger "barnens bästa" mot "Sveriges behov av reglerad invandring". Barnens bästa väger alltid lättare.

Det är alltså inte Yassmins bästa att hon skiljs från sin pappa i kanske ett
år eller till och med mer - i värsta fall för alltid, men myndigheterna
tillgodoser Sveriges behov av reglerad invandring.

Kosta vad det kosta vill!

En vild gissning är att Sverige bränner 50 000 kronor på att verkställa
utvisningen av Ali. Om Sverige i stället hade prövat anknytningen först och konstaterat, att Ali har laglig rätt att leva tillsammans med sin familj i Östersund, då hade vi sluppit den kostnaden. Och familjen hade sluppit en massa onödigt lidande.

Det här är inget ovanligt. Det händer flera gånger varje månad. Alldeles i onödan. För de som drabbas kommer att återförenas, så snart byråkratin har fått sitt: en ansökan från hemlandet om återförening med familjen i Sverige.

Fallet med Ali, hans sambo Marie och dottern Yassmin är inte det allra
galnaste. Det finns utvisningar som har varit ännu vansinnigare. För några år sedan skickades en familj hem till Bangladesh - i chartrat plan! Jo, hustrun i familjen var så långt framgånget gravid, att hon inte fick flyga reguljärt. Alltså chartras ett flygplan och förutom de två poliserna skickar man med barnmorska och undersköterska och en massa medicinsk utrustning.

Jamen, familjen hade varit i Sverige i tre år, då kunde myndigheterna ha
väntat tre månader till och skickat hem familjen med reguljärt flyg. Jag vet inte vad ett charterplan tur och retur Bangladesh kostar, men jag begriper att utvisningen blev dyr. Svindyr!

Låt oss leka med tanken att Marie hade varit norsk medborgare, bosatt i
Östersund. Då hade Sverige inte kunnat skicka ut Ali, för det hade stridit
mot överenskommelser mellan de nordiska länderna. Då får man nämligen inte splittra familjer.

Nä, vänd på steken: pröva anknytningen först och verkställ eventuell
utvisning sedan. Det skulle spara en massa skattemiljoner.

Och det underliga är, att en svensk man (eller kvinna också för den delen) kan importera sexslavar utan problem - förutsatt att de gifter sig först. Det finns exempel på personer som sådär vartannat år har återkommit till myndigheterna med anknytningsansökningar. Nej, då är det inga problem att få hit "leksaken". Men den som under väntetiden i Sverige hittar kärleken, han/hon får problem.

Gör tvärt om: respektera kärleken och gör det svårt för dem som - helt
legalt - importerar sexslavar. Sverige skulle spara en massa pengar på det.

Ni som vill veta mera om svensk asylpolitik, barnens åsidosatta rättigheter och annat som har med flyktingar att göra, kan gå in på www.farr.se.

I förra krönikan flaggade jag för budkavlen mot kärnvapen, som hade nått Ragunda. Det blev 400 namnunderskrifter i Hammarstrand. Inte illa! Men det var faktiskt några som inte skrev på, en med kommentaren:
"Nej, fy fan". Ska det tolkas som ett uttryck för att det är bra med atombomber?

Och för övrigt anser jag att vattenkraften ska beskattas i
vattenkraftskommunerna. Så det så!

Ha det bra i vargavintern! Kom ihåg att den som står naken men har mössa på sig överlever kylan längre än den som är påpälsad men saknar huvudbonad!

Sören Lilja
ss.lilja@telia.com