Totalt borttappad! Med andra ord kan Allt för byn-andan inte beskrivas. Ingenting av entusiasmen för bara drygt ett år sedan finns kvar. Är det ens någon utanför kretsen av närmast engagerade som vet att Allt för byn finns kvar? Stödet och intresset för Allt för byn är inte ens svalt. Det är kallt.

Javisst, en del misstag har begåtts, vilket lett till att andra showen inte
fått samma draghjälp som den första. Men nu är det hög tid att rädda det som räddas kan, eftersom varumärket Allt för byn är på väg att helt förlora sitt värde.

Det här kan jag tänka mig: Köpmännen och Allt för byn sätter sig ner och resonerar framtiden - inte det som har varit. Allt för byn sätter samman en minishow med några av godbitarna ur föreställningen och kör den på Centrum. Köpmännen bjuder på bussresor från Östersund till Hammarstrand. Allt för byn bjuder besökarna på tjugo minuter ur föreställningen.

Allt för byn kör ytterligare några föreställningar i Östersund. Det vore
märkligt om inte smakprovet i Hammarstrand inte säljer en massa biljetter till de nya föreställningarna.

Och samla alla idékläckare för att få igång aktiviteter som hörs och syns och gör Allt för byn och Ragunda lockande igen. Effekterna av första showen klingar snart av annars och Ragunda kommer att falla i glömska. Och hur ska vi då lyckas förverkliga alla de idéer som föddes till följd av första Allt för byn?

Vi hade kunnat fira skyltens ettårsjubileum. Nu får vi rikta in oss på att
fira tvåårsjubileet i stället. Med fackeltåg och fyrverkerier.

Det är redan alldeles för mycket bra som hamnat på soptippen; egentligen helt ovärderliga saker som haft alla möjligheter att växa sig större. Och som redan när det begav sig sysselsatte ganska många. Skräckexemplet är rodelbanan, men kanotsafarin får vi inte heller glömma. När det gäller kanotsafarin, så föll det projektet på dålig planering och brist på uthållighet.

Det satsades pengar på kanotleden, kanoter och marknadsföring. Det var bara det att marknadsföringen i Tyskland startade så sent på våren, att folk redan hade planerat sin semester. Det kom några stycken bara och allt gick med förlust. I stället för att dra lärdom av misstaget och för nästa säsong vara ute i tid med marknadsföringen, riktades blickarna i stället mot Holland. Marknadsföringen var lika sen där.

Vilka slutsatser drog våra politiker? Jo, det var bortkastade pengar att
satsa på kanotsafari. Rätt slutsats hade varit att:
1: Produkten måste marknadsföras innan målgruppen har hunnit planera sin semester,
2: Byt inte målgrupp, utvidga den möjligen,
3: Var uthållig och fortsätt marknadsföringen. Är produkten rätt kommer folk.

Och nu är alltså Allt för byn på väg att gå samma öde till mötes. För
sjutton, gör inte om samma misstag igen! Vi behöver alla arbetstillfällen vi kan skapa. Besöksnäringen genererar arbetstillfällen. Det gäller bara att visa att vi finns. Vi har kvar Allt för byn. Använd då den till det.

Nyligen skrev jag om mitt gamla förslag att Ragunda ska återta sin status som landskap. Professor Nils Ahnlund konstaterar (i Jämtland/Härjedalens historia del 1) att Ragunda under medeltiden inte räknades till Jämtland utan ursprungligen intog en "viss likvärdig särställning..." Detta visas i några av de äldsta bevarande brev, där Ragunda nämns.

I en kunglig förordning från 1301 skriver Håkon V Magnusson bland annat om älgjakten i Jämtland och konungsfogdarnas gästning i Ragunda. Brevet riktar sig till "alla män i Jämtland och Ragunda" (Jämtland-Härjedalens diplomatarium 7 - JHD 7). Ahnlund konstaterar att Ragunda här jämställs med Jämtland.

År 1305 ger kung Håkon V Ragunda eget landskapssigill och utfärdar
föreskrifter för hur detta skall förvaras ((JHD 16).

Under det som svenskarna kallar Kalmarkriget och som i Jämtland och Ragunda kallas Baltzarfejden bortförde svenskarna år 1611 Ragundas landskista med landskapslag och sigill. (De Medelpadia antiqua et hodierna, sidan 11).

Svenskarna gjorde vad de kunde för att beröva Ragunda dess
landskapsrättigheter, men helt lyckades de inte.

Jämtlänning, hälsing, skåning, smålänning, norrbottning... Så heter det ju. Alltså, ragundingar, på återseende.

Sören Lilja
ss.lilja@telia.com