| Inget att yvas åt
Så här i betygssättningstider har
Ragunda kommun fått sitt betyg. Det blev IEIG (inte ens icke godkänt).
Det är Svenskt Näringsliv som har betygsatt
hur företagsvänliga landets kommuner är. Ragunda kom
på andra plats från slutet. Näst sämst i Sverige
alltså!
Jag förstår fuller väl varför.
Det finns en mängd skäl till att Ragunda
rankas som ett skräckexempel för näringslivsetableringar.
Till exempel: Kommunen saknar en tydlig politisk ledning. Det finns
ingen klar majoritet. Ingen vet hur kommunen ska styras. Om styret säger
en sak, är det då säkert att majoriteten ställer
upp på det?
Den formella politiska ledningen har tydligt uttryckt
att Ragunda inte duger att vara egen kommun. Först skulle kommunen
slås ihop med Bräcke, och när det inte gick hem hos
väljarna skulle kommunen splittras och delas upp på grannkommunerna.
Vem sjutton vill satsa på en kommun som så
entydigt kungör, att den saknar existensberättigande? Att
etablera sig i Ragunda betyder osäkerhet inför framtiden -
vilken kommun ska företaget hamna i, Östersund, Sollefteå,
Bräcke eller kanske Sundsvall? Styr i morgon den jag i dag diskuterar
etableringen med?
Den politiska ledningens kompetens har ifrågasatts.
Det får vara hur det vill med den saken, men bara ifrågasättandet
är ett minus.
Aktsam "flydde" kommunen och angav som skäl
att det inte går att rekrytera personal i Ragunda. Det är
i och för sig knappast sant, men hur uppfattades inte det av näringslivet?
Att det inte är helt sant kan stämmas av mot Aktsams personalomsättning
i Ragunda. Bolaget behövde bara rekrytera och utbilda personal
allt eftersom företaget växte. Det var billigt att nyanställa
i Ragunda eftersom personalomsättningen var så låg.
Aktsam hade tidigare en vd, som inte ville bo i Ragunda.
Hon fick sparken. Åtskilliga år senare fick det där
bolaget en ny vd som inte hon heller ville bo i Ragunda. Hon fick sin
vilja igenom genom att hävda att det är omöjligt att
rekrytera personal.
Fast på sätt och vis hade hon rätt.
Utbildningsnivån i Ragunda är mycket låg, bland den
lägsta i landet. Det är inte heller lockande för företag
att komma till en ort där det finns så extremt få akademiker
och där andelen som genomgår gymnasieutbildning med godkända
betyg är så låg i förhållande till riksgenomsnittet.
Bilden av Ragunda blir: Där bor lågutbildade
och pensionärer. Tyvärr är det så också.
I en tidigare krönika efterlyste jag visionerna.
Jag efterlyser dem igen.
Det gäller att utveckla en strategi så att ungdomar efter
sin utbildning
återvänder hit - det gäller särskilt flickor. Det
handlar om att visa på
Ragundas fördelar och lyfta fram och utveckla det unika. Kommunen
i
samarbete med näringslivet och andra goda, idérika krafter
måste sätta sig vid samma bord och diskutera hur detta ska
ske.
Och jag vidhåller att ett första steg bör
vara att Ragunda återkräver sina landskapsrättigheter.
Då har vi förtydligat hur unik den här bygden är.
Därtill: Magnus Huss är guide i Döda fallet (en skådespelare
alltså); vi
satsar på att riva upp asfalten på Centrumplan och gör
en stenläggning som går i vågor (för att påminna
om att det en gång var sjöbotten) - det vore vackrare än
asfalten; vi rustar upp rodelbanan och gör oss nationellt och internationellt
kända igen; vi enas om att den thailändska paviljongen är
en ovärderlig tillgång. Kom med fler förslag!
Nu säger naturligtvis många att vi inte
har råd. Men har vi råd att låta bli att utveckla
Ragunda? Gör vi det inte, besannas det att Ragunda saknar existensberättigande.
Nu gäller det alltså att plocka fram Allt
för byn-andan och visa att Svenskt Näringsliv hade helt fel
i sin mätning.
Så till något annat. I förra veckan
skrev jag att jag inte läser våra
lokaltidningar på webben. Jag har fått frågan varför.
Jo, varför ska jag
ödsla tid på något som inte ger något. Det står
inte mer om Ragunda på webben än i papperstidningen.
Och så var det en sak till bara: Vattenfall
fyller hundra år. Det ska firas i Stockholm. Givetvis! Ser man
till hur skatten på vattenkraften fördelas, så är
det ju Stockholm som lidit mest av vattenkraftens utbyggnad. Eller firas
det i Stockholm för att det är kolonialmaktens centrum och
vinnare?
Med en papegojas envishet upprepar jag: Vattenkraftskommunerna
ska ha del i vattenkraftspengarna. Ja, alla naturresurser skall beskattas
där de utvinns!
På återseende!
Sören Lilja
ss.lilja@telia.com
|
