I söndags blev jag mycket glad. Jag var på kamsfest på hembygdsgården. En helt ljuvlig dag och en riktig folkfest. Och bara det var ju något att glädjas åt. Men det jag absolut måste nämna är "barnens hembygdsgård".

Hembygdsgården har fått ett nytt museum, post och telegraf och lanthandel. Byggt för barn och i postluckan, vid växelbordet och i affären jobbade barn i tidstypiska kläder. Posttjänstemannen slog på stämplar och växeltelefonisten pluggade i och drog ur sladdarna och i butiken sålde barnen färsk sill (av trä), blixtlås, knappar och en massa annat. Ute på gården hade andra barn tvättdag, klappade tvätt, skrubbade plagg mot tvättbrädan som var nerstoppad i träbaljan och hängde tvätt. I sommarbrisen torkade tvätten snabbt och då hamnade den åter i baljan.

Och i ladugården får barnen bekanta sig med gårdens djur bland annat en träkossa som de kan mjölka.

Sedan många år finns i hembygdsgården ett skolmuseum, flitigt använt av barnen också det.

Jamen, det är ju så här det ska vara. Barnen behöver förankra sina
erfarenheter i historien. Den som har historien klar för sig blir också bra
på att forma framtiden. För övrigt är det bra att barnen får se en annan
verklighet än den som modern teknik erbjuder.

Det var rosorna det. Nu till riset:

Natten mot söndagen slogs anslagstavlan vid centrumplanen sönder för andra gången på kort tid. Ett gäng ungdomar hade vid tretiden på natten fått för sig att de skulle gå lös på anslagstavlan. När den låg på marken gav de sig av för att efter en kvart återkomma. Då krönte de sitt verk med att placera soptunnan på den liggande anslagstavlan.

Alla ni som såg ungdomarna och deras bilar, en vit och en blå Volvo, gör
polisanmälan! Det är nämligen viktigt att dessa ungdomar kommer under vård. Det är ju uppenbart att de är handikappade på något sätt, socialt eller intellektuellt.

Och skulle de inte lida av något handikapp så ska de ersätta den skada de åstadkommit!

Det där gänget skulle förresten behöva besöka hembygdsgården och fördjupa sig i hembygdens historia. Då kanske de skulle börja älska sin hembygd och värna om den. Visar vi att vi uppskattar vår hembygd, blir vi ambassadörer som lockar andra att bosätta sig här. Då skapar vi en framtid för Ragunda. Skadegörelse avskräcker besökare från att stanna eller komma tillbaka. Och vem vill bosätta sig och starta verksamhet där förstörelse är legio?

Skadan är faktiskt mycket större än en sönderslagen anslagstavla.

Jo: för övrigt anser jag att vattenkraftskommunerna ska ha del i
vattenkraftspengarna.

Ha en fortsatt trevlig sommar!

Sören Lilja
ss.lilja@telia.com