Som jag ser det - Sören Liljas krönika
Som jag ser det - Sören Liljas krönika
Nu börjas det igen!

Jo, semestern är slut för de flesta. Tillbaka till vardagen igen, alltså.
Det är några tusen som just ska till att inleda semestern: älgjägarna. Jag
hoppas de får behagligt väder, varken för hett eller kallblåst och regn.

Semestern ja. Min semester höll på att ta tvärslut i Gålsjöskogen. Vi fick
möte precis före ett backkrön. Då dök en bil till upp över backkrönet - och körde om. Och jag lovar: föraren av den bilen körde minst 150, sannolikt fortare än så.

Jag hann styra bilen en bit mot vägkanten, men jag hann inte bromsa. Det var inte många millimeter mellan våra backspeglar. Jag hann inte ens se vilken färg det var på bilen. Efter det var jag tyst länge. Min fru bröt tystnaden med:

"Jag tänkte: Är det så här semestern ska sluta?"

För mig får folk köra hur fort som helst, men jag ställer några krav:
1. Det ska vara enkelriktat.
2. All annan trafik ska vara avlyst.
3. Det ska vara viltfritt.
4. Föraren ska kunna köra så fort.

Inget av de kraven uppfylldes. Nej, inte mitt fjärde krav heller. Han (för
det var det väl?) saknade förmågan att köra så fort som han gjorde, för han planerade inte sin körning - förutsåg inte vad som kunde finnas bakom backkrönet.

När jag ändå är inne på trafik, så har jag kört på 80- och 100-vägar. Ibland förstår jag inte de nya hastighetsbegränsningarna. När jag kör lagligt, blir jag ständigt omkörd. Lagligheten skapar onödiga trafiksituationer. Det verkar som om 80 betyder 100 och 100 betyder 120. Hastighetsbegränsningarna ska upplevas som motiverade, annars minskar respekten får dem. Och nog är det konstigt att det på ena sidan länsgränsen är 100 och på den andra sidan 110, men vägen ser likadan ut på båda sidor gränsen, och lika mycket skog är det på båda sidorna också.

Och snart är det vinter. Om det kunde få vara det på vägarna också! Icke, där ska det vara moddigt och halt.

Härom dagen mötte en en bekant. Han hade skaffat sig en ny bil. Jag
konstaterade att han äntligen hade gjort sig av med sin gamla rishög.

"Nej, den har jag kvar. Till vintern ställer jag av den här och tar fram min gamla. Den gamla bilen är redan rostig, så det gör ingenting om jag kör med den på saltvägarna. Nybiln ska int gå på saltvägan", svarade han.

Och så kan jag konstatera att Ragundas nye kommunchef kommit på att det fram till nyår går att spara 15 miljoner kronor, alltså sådär en miljon kronor i veckan. F-n tro´t!

Och för övrigt anser jag att vattenkraftskommunerna ska ha del i alla
miljarder staten håvar in från kraftverken.

På återseende.

Sören Lilja
ss.lilja@telia.com