Nej, tänkte jag, jag sparar med att tanka tills bensinpriset har gått ner
ändå mer. Dagen efteråt höjdes bensinpriset med 20 öre per liter.
Och ännu mer kostade bensinen när jag verkligen var tvungen fylla tanken.

Nu, tänkte jag, är det bäst att jag skyndar mig tanka, innan bensinpriset
går upp ännu mer. Snart är det ju uppe i 14 kronor. Så jag fyllde tanken och grävde fram en reservdunk också och fyllde den.
Dagen efteråt sjönk bensinpriset.

Det är säkrare att spela på lotto eller liknande än att spekulera i
bensinpriset. Ni har säkert märkt det ni också: att bensinpriset åker jojo upp och ner; som regel med 5-öressteg. Priset på förmiddagen kan vara ett och på eftermiddagen ett annat.

Nåja, att tjäna eller förlora ett par kronor på att tanka vid fel tid på
dygnet kan man väl stå ut med. Men jag undrar var pengarna för
prishöjningarna hamnar och vem som betalar för prissänkningarna.
Bensinbolaget köper in bränslet för ett visst pris och fyller på
bensinstationernas tankar. Dagen efteråt höjer det priset.

Säg att tanken rymmer 10 kubikmeter och höjningen fram till nästa påfyllning är i genomsnitt 25 öre. Då gör ju bensinbolaget en extra förtjänst på 2500 kronor. Bara på en enda bensinstation. Jag tror bensinbolaget stoppar in det i sin egen kassa.

Men om bensinbolaget köper in oljan just innan oljepriset sjunker. Säg att prissänkningens effekt på oljebolagets kostnad för bensinen blir 25 öre per liter; jag tror inte att genomslaget hos kunderna blir så stort. I den situationen får vi nog vara glada om bensinpriset inte höjs ytterligare.

Tro inte att jag menar att det var bättre förr, men när jag blev gammal nog att bli bilägare låg bensinpriset stadigt parkerat på samma nivå. Länge, länge. Bensinen kostade 72 öre litern då, och då var bensinstationen bemannad och det fanns personal som tvättade vindrutan, kontrollerade lufttrycket i däcken, bytte glödlampor, fyllde på kylarvätska, kort sagt: hjälpte till att göra besöket på bensinstationen trevligt. Och det kostade material och ett tack.

På tal om bensinpriset då, så minns jag att det chockhöjdes med 2 öre, men sedan var det nog med höjningar på mycket länge.
Eftersom jag alltid tankar vid fel tillfälle, har jag slutat att se efter
vad bensinen kostar. Jag tankar bara - och så suckar jag när räkningen
kommer och minns den tid då man stoppade i en tia i sedelautomaten och sedan hade bensin som räckte hela helgen. Nu kostar det en tia att åka till bensinstationen för att tanka.

När jag nu ägnar mig åt bilar, så har jag en liten undring. Nutida
motorvärmare och cupévärmare har oherrans kort livslängd. Motorvärmaren håller en, kanske två säsonger. Sedan måste den bytas. Min allra första cupévärmare har jag kvar som extra värmekälla - i källkare eller andra kalla utrymmen. Den satt i flera av mina bilar, innan jag bytte till en som var ny och mindre rostid och bucklig. Jag har bytt cupévärmare minst lika ofta som jag har bytt bil. Men den äldsta går än. Jag var på väg att stoppa in den i bilen igen, när min förra var slut, men den gamla var så ful, att den hamnade i förrådet igen. Och så köpte jag en ny. Om högst två år lär jag väl vara tvungen att köpa en ny igen.

Jo, det var något som var bättre förr: maskiner och prylar av skilda slag.
Jag vet vad det beror på. Bra grejer håller länge. Tillverkarna får sälja
fler grejer om de är tillräckligt dåliga. Det har gått så långt att vi vant
oss med att kylskåp, spisar, tvättmaskiner, motorvärmare och allt vad det är, bara lever något eller några år.

Och förr kunde man byta glödlampa på bilen själv. Nu måste det till
specialverktyg och en massa prylar i motorrummet måste bort, innan man kommer åt strålkastarinsatsen. Alltså måste bilen in på verkstad när en lampa har slocknat.
De som ritar och tillverkar bilar är inte bilägare i glesbygd med obemannade bensinstationer och tio mil till bilverkstad.
Nästa bil jag köper ska ha minst tolv centimeters ledigt utrymme bakom
strålkastarna. Det ska inte kosta 400 kronor att byta glödlampa.

Och för övrigt anser jag att vattenkraftskommunerna ska ha del i de
miljarder staten tjänar på att vår närmiljö utnyttjas.

Vi ses
Sören Lilja
ss.lilja@telia.com