Först har man högre skatt för att man jobbar, eftersom pensionärerna ska ha lägre skatt. Det kändes helt OK.

Men när jag själv har blivit pensionär ska pensionärerna ha högre skatt
eftersom de inte jobbar. Det känns inte OK.

Enligt PRO, Pensionärernas Riksorganisation, betalar en pensionär i
genomsnitt 700 kronor mer i månaden i skatt än en löntagare med samma inkomst.

Jag har alltså hamnat mitt i ett systemskifte, och jag är ju inte ensam om
det. Det tidiga 1940-talet hade stora barnkullar. Alla de tidiga
40-talisterna har jobbat och betalat extra skatt för att finansiera
pensionärerna, men när de själva går i pension ska de betala extra skatt för att finansiera - vaddå? Statsbudgeten?

Så hela livet får jag - och mina jämngamla olycksbröder - betala extra skatt för att finansiera andra årgångar än vår egen. Jag tror att ett nytt
systemskifte kommer - när de nu yrkesverksamma går i pension. Eftersom de hade lägre skatt för att de jobbade, får de naturligtvis lägre skatt för att de inte jobbar. Det är ungefär samma sak som att man måste kompensera sin sena ankomst med att gå för tidigt.

Nä hörni översåtar, jag jobbade under en tid med ett beskattningssystem och jag vill vara kvar i det beskattningssystemet som pensionär. Om det hade varit nödvändigt att byta system, så skulle det nya systemet ha införts för dem som nu börjar jobba. Sett till nettobeskattningen under livstiden hade det varit rättvist. Men det här är inte rättvist!

Egentligen är hela pensionssystemet felkonstruerat. Det en löntagare
avsätter till pension finansierar dagens pensionärers pension. Det fungerar om befolkningstillväxten är konstant, men det fungerar inte om
befolkningstillväxten varierar så kraftigt som den har gjort i Sverige.

De pensionsavgifter som betalas in borde vara personliga. Då skulle
pensionssystemet fungera. Men det förutsätter naturligtvis att staten inte
lånar ur pensionskontona. Det är just det det nuvarande systemet tillåter
staten att göra. Därför drabbas vi 40-talister av extra skatt både när vi
arbetade och när vi har blivit pensionärer.

Vid nästa val får anhängare till nuvarande beskattningssystem inte min röst.

Men nu till något helt annat. I en av mina första krönikor berättade jag om landskapet Ragunda. Jag är envis och upprepar mitt förslag: Utropa Ragunda till landskap och se till att det kommer att synas på kartor och i
läroböcker! Medan vi väntar på att kommunens politiker agerar för detta
utlyser jag härmed en omröstning:

Vilket är Ragundas landskapsdjur?

Vilken är Ragundas landskapsblomma?

Vilken bergart är Ragundas?

Hur ser Ragundas landskapsvapen ut?

Finns det fler landskaps-någonting, så föreslå det också!

När det gäller landskapsblomma har jag själv ett förslag, nämligen orkidén nornan - mycket sällsynt i norra Sverige men bara sällsynt i Ragunda. Eller möjligen klådris, som växer rikligt längs Indalsälvens stränder - jo uppefter Ammerån också (men klådris låter inte lika vackert som nornan, men när den blommar är den vacker).

Och landskapsstenen kanske är ragundagranit. Fast hittar vi diamanter här så kanske vi ska ta kimberlit som landskapssten.

Jo, för övrigt anser jag att vattenkraftskommunerna ska ha del i de
miljarder staten varje år tjänar på våra naturresurser.

På återseende.
Sören Lilja
ss.lilja@telia.com