Stockholmsperspektiv

Några miljarder ska satsas på ett par snuttar höghastighetsjärnväg i södra Sverige. Det ska finansieras bland annat med höjd kilometerskatt.

Och så ska bensinskatten höjas med 49 öre, för det är så bra för miljön.

Det är två förslag som oppositionspartierna i riksdagen nyligen har presenterat.

Det är två förslag som bara har stockholmsperspektiv. När den höjda bensinskatten också försvaras med att kollektivtrafiken ska byggas ut, förstärks det intrycket.

Det är väl ingen konst att åka kollektivt om man bor i storstan. Det är bara att gå till närmaste hållplats och vänta i några minuter, så kommer det en buss. Det gäller nästan dygnet runt. Jag förstår fuller väl att stockholmarna vill ha bort biltrafiken i stan och att höjd bensinskatt
kanske där slussar över resandet till bussar, tåg och tunnelbana.

Men i större delen av det här landet går det inte att bygga ut kollektivtrafiken så mycket, att folk överger bilen. Redan den befintliga kollektivtrafiken i glesbygden går med förlust.

I större delen av landet måste man ha bil för att kunna ha ett arbete, kunna skjutsa barn till dagiset i centralorten, kunna åka och handla i närmaste affär, som ligger tre mil hemifrån, kunna ta sig till läkare och tandläkare. Många familjer måste ha två bilar, för att kunna bo kvar där de valt att bo och där deras barn får den miljö deras föräldrar önskar dem.

Förslaget om höjd bensinskatt har ett tydligt budskap: Flytta från småbyarna långt borta i skogen och in till storstäderna! Inga människor ska bo i den del av landet som försörjer Sverige! (Jag undrar vem som ska förse Sverige med vattenkraft, malm och skogsråvara sedan).

Och så den där järnvägssatsningen; finansieringen har lika mycket storstadsperspektiv den. Den höjda kilometerskatten kommer att drabba åkerinäringen. Skogsindustrin med flera industrier, som är beroende av transporter, får högre kostnader. Det i sin tur försämrar industriernas konkurrenskraft. Förmodligen drabbas vi av minskad export och till följd av
detta minskad sysselsättning.

Jo, då är det vist tänkt där nere i Fjollträsk, att timmertransporterna ska flyttas över på järnväg! Men var sjutton finns järnvägen i Fullsjön, Överammer, Färsån, Gussjön, Kämpensborg...? Och var finns järnvägsspåret till exempelvis Jämtlamell?

Och som konsument får vi räkna med att lanthandlaren får högre transportkostnader och måste ta igen det på höjda priser. Nej, nu gör vi slag i saken: Vi avskiljer den produktiva delen av Sverige från övriga landet. För att fjollträskarna ska få en mjuk övergång, trappar
vi ner våra subventioner till den tärande delen av landet stegvis under fem år. Sedan kan de sitta där och drömma om den gamla goda tiden, då det bara var att låta glesbygden betala alla utsvävningar. Och vi kan leva gott. Någon skatt behöver vi inte betala för all offentlig service är finansierad med inkomsterna från våra naturresurser.

För övrigt är det ett rättmätigt krav att vattenkraftskommunerna ska ha del i de miljarder staten årligen tjänar på vattenkraften.

På återseende!

Sören Lilja
ss.lilja@telia.com