Hammarstrands rodelklubb har fyllt 50 år. Jubileet firades med fest på
Hotell Hammarstrand. Middag, tal, utdelning av förtjänsttecken, dans och
inte minst glada återseenden. Omkring 150 personer kom från alla hörn av Sverige, från Norge och från några andra länder också. Många av gästerna var tidigare rodel- eller bob-åkare, som under sin aktiva tid tävlat för Hammarstrand, Saltsjöbaden, Blackeberg, Sollefteå och allt vad de svenska klubbarna hette.

Innan Lillehammer fick sin rodelbana, bar banan i Hammarstrand de norska rodelklubbarnas och landslagets hemmabana. Därav gästerna från Norge.

Medan jag kommer ihåg det: Tack för en trevlig fest!

Hammarstrands rodelklubb skulle aldrig ha blivit 50 år om det inte varit för ågra hängivna ledare - speciellt Bosse Näsström. Han kom med i klubbens arbete när hans egna barn i början av 1970-talet började åka rodel. Då trängdes 60 ungar kväll efter kväll i backen. Några år senare dominerades det svenska landslaget av åkare från Hammarstrand. Tack vare Bosses arbete.

Tre av Hammarstrands OS-deltagare fanns med på festen, liksom många av dem som varit med och erövrat någon eller några av Hammarstrands sammanlagt 252 SM-medaljer. Utan Bosse hade det inte blivit så många medaljer.

När kommunen tog sin hand från rodelbanan var det slut på förutsättningarna för elitsatsning i Hammarstrand, men barn- och turiståkningen lever vidare.
Bosse och några till bygger varje vinter åtminstone den nedre delen av
banan, skottar, spolar, och tar emot skolklasser och turister.

Jag förstår inte hur Bosse orkar. Nej, jag tänker inte på hans ålder utan på hur han bär sig åt för att behålla glädjen trots allt motstånd han tvingas möta.

"Den där jävla rodelbanan!" Så har det hetat ända sedan den byggdes. Barn som sökt sig till rodelbanan för att ha kul tillsammans med kompisar har hämtats av sina föräldrar och förbjudits att någonsin besöka rodelbanan igen. Och när klubben fört EU-pengar på tal, har det inte ens blivit en ansökan, eftersom det har stoppats redan på tjänstemannanivå.

Jag önskar klubben lycka till i fortsättningen och att kommunen och
ragundaborna ska se de möjligheter som finns i rodelbanan - innan de
tillgängliga bäddarna i hotell och stugbyar har halverats en gång till.

Hej, studenter som läser något med samhällsvetenskaplig inriktning. Här har ni ett uppslag till uppsatsämne: Kartlägg de samhällsekonomiska följderna av rodelbanan och dess nedläggning!

Och så vill jag gratulera vindkraftsbyarna i de norra delarna av Östersunds kommun till att de ska få del av vindkraftverkens omsättning. När det gäller vindkraft går det alltså bra, men när det gäller vattenkraft är det som är möjligt i Norge helt omöjligt här.

Naturresurser ska beskattas där de utvinns!

På återseende.
Sören Lilja
ss.lilja@telia.com

Kära läsare, radbrytningen är inte som den skall i många av krönikorna, det kommer att korrigeras efterhand.