Som jag ser det - Sören Liljas krönika
Kalasvinter!

Visst har det varit kallt länge nu. Riktigt ruskigt kallt till och med. Men det har fört en hel del gott med sig. Det bästa av allt är att Vägverket inte har kunnat kladda till vinterföret med en massa salt. Än så länge har det inte kommit fram något vägsalt som duger till att göra det halt när det är så här kallt. Men det forskas säkert på det.

Och så är det ju en sån där vart fjärdeårsvinter, vinter-OS-år alltså. Jo, jag har suttit uppe till rätt sent en del kvällar - om jag inte haft möjlighet att se eftersändningarna. Givetvis har jag försökt hitta rätt på rodel också. Det har inte varit lätt, eftersom Eurosports programtablåer inte stämmer ett dugg.

Den där otrevliga dödskraschen såg jag. Min första tanke var att banan måste vara felkonstruerad. Det ska nämligen vara helt omöjligt att köra ur banan Sedan har jag letat bilder på banan och jag har blivit förvånad. De som
har ritat banan och Internationella rodelförbundet, FIL, som godkänt den måste ha räknat helt fel på G-krafter och fart. Vid utgången ur kurvorna är de snedställda kanter, som ska styra ner kälken i banan, blivit för korta.

Här skryter man med att man har byggt världens snabbaste rodelbana, men säkerheten har man inte tänkt på.

Det är inte bara i rodelbanan OS-arrangörerna och IOC har tummat på säkerheten. Damernas störtlopp genomfördes trots att åkarna inte hade fått göra ett enda riktigt genomåk. En av dem som kraschade var Anja Pärson.
Det var ett under att hon kunde stå på benen efteråt.

Och dagen efteråt kunde hon åka så pass bra att det blev brons. Suveränt!

Mycket i det här OS:et verkar gå på en höft och skötas amatörmässigt. Tänk bara på skidskyttarnas jaktstartslopp, där det verkade som om en del tävlande fick ge sig iväg när de hade lust medan andra inte fick starta på rätt tid utan tvingades vänta 10-15 sekunder extra. Efter damloppet trodde jag att funktionärsstaben hade fått klart för sig hur det ska gå till. Men icke! Det blev lika struligt när herrarna startade.

Nu ska jag ägna helgen åt OS, och jag håller tummarna för att Helene Jonsson efter någon av de återstående tävlingarna får lämna arenan med glädjetårar.

Och till er som inte gillar sport, önskar jag en god bok, en bra film, bra skidföre eller något annat som livar upp er.

På återseende.
Sören Lilja
ss.lilja@telia.com