Som jag ser det - Sören Liljas krönika

Vilken kvinnosyn!

Det här handlar om en kvinna från ett annat land. Vi kan kalla henne Maria.
Hon tillhör en högst aktad familj i sitt hemland. Hennes familj äger ett företag med verksamhet i flera länder.

Marias bästa väninna är prinsessa. Ofta blir Maria inbjuden på middagar på slottet, både mer familjära fester och vid representationsmiddagar.

Maria är djupt religiös och har tillbringat många perioder i kloster.

För några år sedan åkte hon på semester till Sverige. Där råkade hon träffa en svensk man och tycke uppstod. En period åkte de och hälsade på hos varandra. De fann att de hade så mycket gemensamt, att de gifte sig och
bosatte sig i hans hem.

Maria fick tillfälligt uppehållstillstånd. Permanent uppehållstillstånd får man först sedan man varit gifta i två år.

Så blev det dags att söka permanent uppehållstillstånd och Maria åkte på intervju hos Migrationsverket i Sundsvall. Hon visades till en manlig tjänsteman. Där fanns också en tolk.

Det Migrationsverkets handläggare ville veta var hur gammal hon var när hon började prostituera sig, på vilka bordeller hon hade arbetat, om det var på en bordell hon hade träffat sin man. När Maria förklarade att hon aldrig ens varit i närheten av sådan verksamhet, fortsatte handläggaren envist att fråga ut henne om hur länge hon varit glädjeflicka och på vilka bordeller hon hade arbetat. Intervjun varade i över två timmar. Inte en enda fråga handlade om vem Maria egentligen var.

"Jag har aldrig blivit så förolämpad", sa hon, när hon berättade om mötet på Migrationsverket.

Varje intervju på Migrationsverket ska spelas in på band. Jag föreslog att hon skulle begära ut en kopia av bandet, så skulle jag hjälpa henne att JO-anmäla tjänstemannen.

Maria sa tvärt nej: "Jag vill inte ha något mer med Migrationsverket att göra", förklarade hon.

Migrationsverket har gjort sig känt för att ofta kränka människor. Barns rättigheter, kvinnors rättigheter och asylsökandes rättigheter väger lätt där. När bristande respekt för människor från andra länder genomsyrar en
verksamhet, kan det bara bli så här illa.

Nu är Maria alltså inte vem som helst. Med stor sannolikhet får vi snart höra talas om henne. Då ska jag skicka tidningsurklipp och den här krönikan till Migrationsverket i Sundsvall. Jag hoppas att de har vett att skämmas.

Tjälen har varit envis i vår, men nu är det dags att börja vårplantera. Och så ska jag plocka fram grillen så snart det slutat regna.

Ha det så trevligt i blomrabatterna.

Sören Lilja
ss.lilja@telia.com