Än har jag inte sett En midsommarnattsdröm, men det ska bli. Det blir en
liten släktträff i Döda fallet för oss. Jag ser fram emot att få se
föreställningen.

Jag har läst vad tidningarna tyckte och jag har hört vad några av de som
sett föreställningen tycker. De har en sak gemensam. De är helt lyriska.

När jag har sett föreställningen, kanske jag får anledning att komma med
kommentarer.

Men jag har mer att drömma om: inte minst mer medmänsklighet när det gäller
vårt lands flyktingpolitik.

Här i Hammarstrand finns en ung kvinna, som kommit till Sverige med hjälp av
FN:s flyktingkommissariat, UNHCR). Henne kan vi kalla Anna. I ett grannland
till hemlandet har hon sin minderåriga syster, som vi kan kalla Beda. För en
tid sedan dog deras mamma, som hade hand om Beda. Nu har Beda ingen annan i
världen än sin syster i Sverige. Alla andra anhöriga är döda.

Beda vände sig till Migrationsverket och ansökte om att få komma till
Sverige och få bo med sin syster, och Anna förklarade att hon var villig att
bli Bedas vårdnadshavare.

Beda har inget pass och inga handlingar som styrker att hon är Annas
lillasyster. Inte heller Anna kan styrka släktskapet.

Migrationsverket avslog Bedas ansökan. Eftersom Beda är minderårig, får hon
själv inte föra sin talan. Det ska hennes vårdnadshavare göra. Och det har
hon alltså ingen och kan inte heller skaffa sig, eftersom hon är minderårig.
Om hon skulle ge sin syster fullmakt att föra hennes talan, så är den
fullmakten ogiltig. Beda är ju omyndig.

Det går ju enkelt att kontrollera om flickorna är nära släkt. Ett DNA-test
skulle bekräfta att de är syskon - eller motsäga deras påståenden. Men något
sådant är naturligtvis inte att tänka på, för då vore ju "risken" stor, att
Beda skulle få komma till Sverige.

Så nu ska alltså en liten flicka vara alldeles ensam i världen och inte ens
i sitt hemland utan flykting i ett land som knappt har råd att ta hand om
sin egen befolkning. När hon blir 18 år, får hon rätt att föra sin egen
talan hos Migrationsverket. Det är bara det, att då har hon blivit så
gammal, att hon inte har rätt till familjeåterförening i Sverige.

Förr hette det att "Sverige ska ha en generös flyktingpolitik". Det har
senare ändrats till att "Sverige ska ha en rättvis flyktingpolitik". Jag ser
ingen generositet i behandlingen av Beda. Och ingen rättvisa heller.

Och för övrigt så tycker jag att ni ska gå ut och lyssna på Indalsälven och
tänka på att miljarder staten tjänar där - utan att vi får någon del i det.

Ha det så bra!

Sören Lilja
ss.lilja@telia.com