Nu är det bara några få som "envisas" med att ha film i kameran. De flesta har övergett filmen och använder digitalkamera. Men hur sparar ni era digitala bilder? Finns de kvar om 25 år?

Det finns fotografier och negativ som är långt över hundra år gamla och fortfarande i nyskick. Värdefulla bilder som förvarats illa och som därför blekts går att rädda. Man framkallar helt enkelt om dem, och det kostar inte speciellt mycket.

Förr hade många filmkamera, dubbel-8, singel-8 och super-8 hette formaten.
Skulle de ha blekts går det att framkalla om dem. Men så kom någon på att man skulle lagra filmerna på magnetremsa i stället. Vi fick videokameran.
Man ersatte lång livslängd med kort livslängd och sämre kvalitet. Det minst dåliga videosystemet hette Beta-Max, men det konkurrerades ut av VHS.

På videofilmen ligger magnetiska partiklar i lager på lager - och stör intilliggande lager. Med tiden är det inte mycket till filmbilder kvar. Och det går inte att göra något åt.

Och nu ska bilder och filmer lagras digitalt - ljud också. Den som lagrar sina bilder på hårddisken är illa ute, för när hårddisken kraschar är bilderna näst intill oåtkomliga - det kan gå att rädda dem, om man har tur, men det är dyrt.

Att lagra bilderna på CD-skiva är något säkrare än hårddisken. Det råder delade meningar om hur långlivad en CD-skiva är. 25 år säger en del, 40 år andra, men alla är överens om att en CD-skiva inte är arkivbeständig. När CD:n är trasig är bilderna borta. Och kanske blir det så att ett annat digitalt bildlagringssystem tar över om några år. Då måste man flytta över sina gamla bilder till det nya systemet.

Så vill man att barnbarnen ska få se bilderna, så måste man:
1. regelbundet bränna om skivorna.
2. skriva ut dem på det dyraste papper du kan få tag på.
3. skriva ut dem med arkivbeständigt bläck.

Och så en viktig sak till: spara originalet och gör ingenting åt det. Vill du bearbeta bilden i ditt bildbehandlingsprogram så gör det på en kopia. För varje gång man bearbetar en digital bild förlorar man information.

Jag köpte ingen VHS-kamera, för jag förstod inte vitsen med det. Men digitalkamera har jag skaffat. Och visst är det bekvämt att omedelbart kunna titta på bilderna och roligt att kunna visa dem på datorskärmen eller på TV:n. Men om 15-20 år måste jag gå igenom alla bilder och se vilka som är värda att spara för efterkommande generationer och bränna om dem. Det är inte speciellt bekvämt.

När videokameran kom, undrade jag varför man inte satsade på att utveckla kameran med film i i stället. Samma undran har jag när det gäller digitalkameran. Vid båda systemskiftena har man ersatt en billig kamera med en dyr och fått ett sämre resultat. Och jag tror inte att bildkostnaden har sjunkit.

Några proffsfotografer har övergett digitalkameran och plockat fram kameran med film i. De vill ha bättre och arkivbeständiga bilder helt enkelt.

En fördel finns det möjligen med digitalkameror och det är att det inte längre finns särskilt många hemmalabb som släpper ut framkallningsvätskorna direkt i avloppet. Det var inte snällt mot naturen att göra det.

Och personligen saknar jag mörkrummet. Det var ett skönt hantverk. Nej, jag släppte inte ut begagnade kemikalier i avloppet utan det skickade jag till destruktion och återvinning - man fick mer betalt för uttjänt fixervätska än man betalade för ny, eftersom den begagnade var fulladdad med silver.

För övrigt anser jag att vattenkraftskommunerna ska ha del i de miljarder staten årligen tjänar på vattenkraften.

Sören Lilja
ss.lilja@telia.com