För bara ett par år sedan hade det varit otänkbart. Det att socialdemokraterna, centern och allians för Ragunda skulle kunna enas om någonting. Då var det till och med så att det förekom ganska så grova tillmälen och personangrepp i den politiska debatten. Annat är det nu. Nu försöker partierna hitta vägar till breda uppgörelser.

Det finns hopp för Ragunda.

Ett förslag från ett annat parti är inte per automatik dåligt. Det har vår nya kommunledning förstått. Det har resulterat att s, c och alliansen nu gemensamt står bakom analysen av bokslutet får 2010. Under det tidigare styret hade det varit otänkbart. Då visste en sida bäst och en annan sida talade om slöseri och vanstyre.

När vi nu har fått en politisk ledning som kan prata ihop sig, lovar det gott inför framtiden. När alla förslag kan diskuteras förutsättningslöst, förbättras chanserna till en positiv utveckling av vår kommun.

Även om fjolåret gav ett positivt resultat, plus 11,4 miljoner kronor, så finns det stora ackumulerade underskott, långfristiga skulder och pensionsskulder att beta av - minnen från de år då det är tveksamt om det fanns någon ekonomisk styrning.

De där tre namnteckningarna under ett och samma pressmeddelande om bokslutet är ett tydligt betyg till den tidigare politiska ledningen. Underskrifterna förklarar att "det är tillsammans vi är starka".

Nu är det bara att hoppas att partierna fortsätter på den inslagna vägen, annars hamnar vi där vi var alldeles för länge.

Givetvis ska alla sakfrågor diskuteras. Ur debatten kommer det allra bästa fram. Prestige får inte gå före det som är bäst för Ragunda. Starka politiker genomdriver inte sina egna idéer utan tar till sig av andras förslag och genomför sedan det som blir allra bäst.

Jag jobbade en gång i tiden i en annan kommun och var på mitt första kommunfullmäktige där. I pausen satt en s-ledamot och drack kaffe tillsammans med c- och fp-ledamöter från samma kommundel. På väg in till sessionssalen stegade kommunalrådet fram till nämnde s-ledamot och fräste:
"Sitter du och flamsar med borgarna!" Där tillvaratogs inte kommunfullmäktiges samlade kompetens, men så märktes det också efter några år.

Här i Ragunda har jag sett raka motsatsen - det var länge sedan. Två ledamöter från skilda partier var inbegripna i en mycket hård debatt. Efter fullmäktige gjorde de sällskap ut och pratade med varandra och såg ut att trivas gott i varandras sällskap. Jag hoppas det synsättet har återkommit.
Då kan Ragunda växa.

Vi ses!

Sören Lilja
ss.lilja@telia.com