Nu är det klart: Milkos mejeri i Sundsvall tas över av Arla. Därmed har värsta konkurrenten fått in mycket mer än bara en fot i södra Norrland. Om försäljningen godkänns av konkurrensverket.

Visst, Milko har haft kniven mot strupen länge nu. Valet att sälja eller inte sälja mejeriet gjorde det sannolikt inte bekvämare. En nedläggning utan att sälja hade retat upp medelpadingarna - så mycket att de kanske hade övergett Milko. En försäljning till Arla var att sänka garden. Jag tror inte att det dröjer speciellt länge innan Milko ligger ner för räkning.

Det var inte ens en mansålder sedan varje ort med självaktning hade ett eget mejeri - intill Björkhammar ligger den byggnad som var Hammarstrands mejeri.

Sedan slogs mejeriföreningarna samman. Visst blev det väl Jämtlands mejeriförening först? Och så blev det Nedre Norrlands Producentförening, som blev NNP. För några år sedan slog sig flera regionala mejeriföreningar ihop och blev Milko.

Och för varje sammanslagning - och centralisering - har mjölktransporterna blivit längre och längre. De riktigt stora mejerijättarna måste importera mjölk, eftersom de inte har tillräckligt många svenska leverantörer.

Jag är en envis jäkel. Jag köper inte gärna mejeriprodukter som har sitt ursprung i en annan landsända eller kanske till och med i ett annat land.

Förhoppningsvis kan några av de regionala mejeriföreningarna, som Norrmejerier, klara sig undan att bli uppätna av Arla. Jag har förståelse för de mjölkbönder som har övergett Milko, men blir jätten ensam herre på täppan, vad händer då med mjölkpriset tro?

Men för Milkos del - nej, det ser inte lysande ut, men så länge varumärket finns kvar på ostar, mjölk och fil, köper jag deras produkter.

Det jag befarar när det gäller Milko har hänt andra livsmedelsproducenter som gått igenom centraliseringsprocessen. Slakteriföreningen är ett exempel, Till-bryggerier ett annat. Och kommer ni ihåg Isakssons kafferosteri?

På tal om kafferosterier: så ljuvligt det doftade när man gick förbi Isakssons och det lilla i centrala Östersund placerade Åslunds!

Det är en lycka att det har vuxit upp en mängd små, lokala livsmedelsproducenter som fyller de tomrum som de centraliserade storföretagen lämnat efter sig.

Men elproduktionen får vi i alla fall ha kvar, för om den centraliserades skulle Stockholm ju gå miste om en massa miljarder. Vi som har kraftverken skulle inte märka någon skillnad.

Vi ses!

Sören Lilja
ss.lilja@telia.com