De senaste veckorna har händelser ute i världen fångat allas uppmärksamhet.
Jordbävningar, tsunami, revolt i arabländer och inte minst kärnkraftsolyckan i Japan.

Det var länge sedan vi hade någon egentlig kärnkraftsdebatt i Sverige. Den har blossat upp efter varje haveri vid något kärnkraftverk. Först var det Three Mile Island utanför Harrisburg i Pennsylvania, USA - i mars 1979. Det var så osannolikt att det skulle kunna hända, att det nog egentligen inte hade hänt, sa Tage Danielsson i sitt välkända debattinlägg.

I april 1986 var det dags igen, den här gången i Tjernobyl norr om Kiev i Ukraina - då i Sovjetunionen. Vi drabbades av radioaktivt nedfall och påverkades på många sätt: älgjägare tvingades gräva ner sina fällda djur, renägare slaktade renar för liknande gropar och vi fick sluta äta svamp och bär.

Olyckan i Harrisburg påverkade helt säkert folkomröstningen 1980 om kärnkraft. Det fanns till exempel inget klart alternativ för ja till kärnkraft, däremot tre nej-alternativ. Då var det verkligen debatt om kärnkraft och efter Tjernobyl tog debatten ny fart. Olyckan i det sovjetiska kärnkraftverket bekräftade ju att det svenska beslutet att avveckla kärnkraften var riktigt.

Men med åren bleknade minnena av Tjernobyl - så mycket att en majoritet av vår befolkning stödjer en utbyggnad av kärnkraften. Ja det vill säga, så var det före olyckan i Fukishima. Nu visar en alldeles färsk undersökning att kärnkraftsmotståndet ökar.

Det lär bli en ny debatt - som lär avklinga om några år, om ingen ny olycka inträffar någonstans.

Den där Khadaffi i Libyen lär vara mycket nöjd. För honom kom olyckorna i Japan lägligt. Fokus flyttades helt plötsligt till andra sidan jordklotet och han kunde fortsätta att döda det folk som inte förstår att de älskar honom. Men nu har världssamfundet bestämt sig för att försöka stoppa Khadaffi.

Korea, Vietnam, Irak, Afghanistan... Måtte historien inte upprepa sig!

Khadaffi lär ha tillräckligt med oljemiljarder undanstoppade i Vitryssland för att kunna leva ett gott liv där. För där lär nog han och hans lyxlirande söner kunna få en fristad.

Snart kan man sitta ute på en sjö och njuta av vårsolen - långt borta från inbördeskrig och radioaktivt nedfall.

Vi ses!
Sören Lilja
ss.lilja@telia.com