Som jag ser det - Sören Liljas krönika
Skitfint med vår?

Ursäkta uttrycket! Varje vår är det likadant: alla hundlortar tinar fram.
Och faktiskt bajspåsar också, påsar som hundägaren inte orkade bära till latrinboxen.

För ett år sedan skrev jag nog om hundlortarna. Dessa hör till perennerna, precis som tussilago. Så fort det tinat lite, slår de ut. Tussilagon kan ju vara kul att titta på, men inte hundlortarna. Och kul är det inte att råka kliva på en hundlort.

Om man skaffar sig hund, så har man tagit på sig ansvaret för den. I det ansvaret ingår att plocka upp efter den.

Jag tror att det är böter på att lämna hundskiten kvar på allmän plats.
Åtminstone borde det vara det. Om husse - eller matte - kissar på allmän plats kostar det 800 kronor.

Det är mer som tittar fram när snön smälter. Tomma ölburkar, tomglas (både helt och krossat) - ja till och med delar av en kontorsstol har tinat fram (vid korsningen Centralgatan-Kullstavägen).

Om vi ska få folk att trivas här, måste vi visa upp det bästa vi har, och det är inte hundlortar och skräp.

På tal om vårtecken - trevligare sådana: tussilago har jag sett. Jag vet, på svenska heter den hästhov och på latin Tussilago farfara. Krokusen tittar upp och tofsvipan har kommit. Vilka vårtecken har du sett? Jag vill ha vårtecken rapporterade. I nästa krönika berättar jag vem som har sett vad och var och när.

Jo, ett vårtecken till är att det pågår lövkrattning lite varstans, och så bränner man av fjolårsgräset. Var försiktig bara, så inte huset följer med i vårstädningen!

Vi ses!

Sören Lilja
ss.lilja@telia.com