Vår kommun ska bli en kulturkommun, har jag läst. Jo, det vore ju bra, men långt ifrån lätt. Konkurrensen är benhård. Bara inom några timmars bilresa från Ragunda finns opera, fast teater, dans, flera orkestrar och konsthallar.

Jag tror inte riktigt på att Ragunda ska kunna framstå som en kulturkommun.
Det saknas pengar, kulturarbetare och institutioner att bygga kulturkommunen på.

Visst, vi har en fantastisk kulturskola; vi har duktiga musiker; vi har duktiga konstnärer och många andra duktiga kulturarbetare. Men det vi har räcker inte.

Vi har tre duktiga hembygdsföreningar, men det räcker inte. Vi har flera intressanta museer, men det räcker inte. Inte när vi måste konkurrera med storstädernas kulturutbud. Vi klarar inte ens av att matcha Sundsvall, Östersund och Sollefteå.

Det vi ska satsa på är det som är unikt; det som bara finns i Ragunda. Det är Döda fallet, vridläktaren och thailändska paviljongen. Jag skrev inte rodelbanan, eftersom det är alldeles för sent. Politikernas beslut att lägga ner rodelbanan har skadat kommunen så mycket, att det inte längre finns pengar att reparera den skadan. (Vem tusan ska stoppa in miljontals kronor i hotellanläggningar? Hade rodelbanan fått vara orörd, hade hotellnäringen klarat nödvändig utbyggnad med egna medel).

Inte för att jag är emot kultur, snarare tvärt om, men om Ragunda ska bli en kulturkommun som lockar så många besökare, att insatsen finansieras utifrån, krävs så enorma investeringar, att jag inte förstår varifrån pengarna ska komma.

Över till kultur i det mindre formatet: Det har hänt många gånger att jag har sett gamla dokument och foton "reparerade" med tejp (eller tape - för er som föredrar den stavningen). Alltså: inför licenstvång på tejpanvändare!
Tejp är bra när man ska slå in paket - som ändå ska rivas sönder när mottagaren ska komma åt innehållet. Men för att "laga" sönderrivna, värdefulla dokument och gamla foton - Oh nej!

Klistret på tejpen, liksom plasten, fräter sönder det värdefulla dokumentet.
Den ihoptejpade revan har efter tio år ersatts med en cirka 1 cm bred, sönderfrätt glipa mellan de båda tidigare ihoptejpade dokumentdelarna.

Det finns bättre sätt att laga trasiga dokument på, men det är pilligare och tar längre tid. Använd ett syrafritt klister och en mycket tunn pensel och limma ihop delarna. Eller strunta helt i att limma ihop delarna. Det är bättre att trasorna är hela än att delar av dem fräts bort.

Förmodligen går det att rädda dokument som utsatts för tejp. Jag vet inte hur man gör, men jag har skäl att anta att det är dyrt. Tejpelände som finns kvar på glas och metall går att avlägsna ganska lätt: Ta kemiskt ren bensin.
Sådan finns på apoteket och bland rengöringsmedlen i livsmedelsbutiken.

Men använd inte tejp på något som ska bevaras, för det är kulturmord!

Och så ska naturresurser beskattas där de utvinns. Det gäller inte minst vattenkraft!

Ha det så bra!

Sören Lilja
ss.lilja@telia.com