Kommer ni ihåg folkomröstningen om svenskt EU-medlemskap? Sverige sa ja.
Jämtlands län sa absolut nej. Det var många som gjorde sig lustiga över vårt motstånd. Någon av kvällstidningarna drev verkligen med oss och undrade bland annat hur vi skulle klara oss utan EU, när vi knappt klarade oss utan Sverige.

Motståndet i vårt län hade en mycket enkel förklaring: Vi skickar redan en massa pengar till Stockholm. EU skulle för oss innebära att vi skickade pengar ännu längre bort och få ännu mindre kontroll över dem. Till Stockholm skickar vi ändå några riksdagsledamöter, som åtminstone kan föra vår talan men inte påverka särskilt mycket hur pengarna används.

Meningen var givetvis att Sverige skulle lotsas in i eurosamarbetet också, men det var väljarna, som ni minns, tveksamma till. Det var många översåtar som var besvikna över folkets nej och målade upp framtida ekonomiska bekymmer för Sverige.

Nu kan vi skatta oss lyckliga som inte har dragit på os euron. Visserligen drabbas Sverige av att euroländernas ekonomi krisar. Det påverkar vår export, men vi slipper betala den skatt grekerna själva borde ha betalat, och vi slipper betala pensionerna till greker som knappt nått medelåldern.
Och vi slipper finansiera andra nationers obefintliga ekonomiska planering.

Jag tror inte att euron kommer att fungera om inte euroländerna skaffar sig ett gemensamt finansdepartement eller åtminstone skaffar sig möjlighet att på något sätt tvångsförvalta eurostater som inte kan förvalta ekonomin.

När de nordiska länderna införde kronan var den tänkt som en gemensam valuta
- något som skulle stärka de nordiska länderna. Det gick överstyr på en gång, för det fanns inget överstatligt organ som kunde styra kronländerna.

Med tanke på eurokrisen kan vi i Jämtlands län nu, skadeglatt, utbrista: Vad var det vi sa!

Vi ses!

Sören Lilja
ss.lilja@telia.com