Som jag ser det - Sören Liljas krönika

Svensk kass service



Var det någon som märkte det? Att svensk kassaservice slog igen i
Hammarstrand. Ja, faktiskt stängde samtliga sina kontor. Vi som bor nära
bank och postombud berörs knappast. Men den som bor långt ute i skogen och inte är tillräckligt gammal utan bara krasslig får problem.

Jag såg på TV härom dagen ett inslag om hur en gammal man drabbades. Han har två mil till banken. Han är inte tillräckligt gammal för att lantbrevbäraren ska sköta hans betalningshantering. Inte har han bil heller, så när han får sin pension, tvingas han cykla till banken och uträtta sina ärenden. Fyra mil för något som han tidigare har kunnat sköta hos lantbrevbäraren.

Posten har anor ända sedan 1636. I begynnelsen handlade det bara om
brevförmedling. Under 1800-talet utökades postens service till att omfatta
även paket-, trycksaks- och penningförmedling genom postanvisningar.
Postgirot inrättades 1925.

Det mesta av Posten har flyttats till privata aktörer. Och postkontoren har
stängts och nu har alltså svensk kassaservice också slagit igen butiken.

Men jag undrar om det ändå inte är ett samhällets ansvar att se till att
glesbygden har fullgod service. Gamlingar ska inte behöva cykla fyra mil för att uträtta sina postärenden.

Jamen, invänder säkert många, nu när man kan uträtta sina bankärenden på nätet, så behövs ju inte Svensk kassaservice.

Jaha, gamlingar som aldrig sett en dator ska alltså tvingas att köpa sig
sådan och sitta där och slita med OCR-nummer som är en decimeter långa.
Gamlingar som är vana vid och trygga med att ha bankbok och känner sig
vilsna och otrygga inför blotta tanken att ha sina pengar någonstans där det
inte går att ta på dem. Pensionsavin är något konkret och väl invant. Precis
som bankboken och insättningskvittot från Posten (på sin tid),
lantbrevbäraren och banken.

Den tryggheten har många gamlingar berövats.

Och tänk på alla som börjat se illa. De har tills nu kunnat få hjälp av
lantbrevbäraren att sköta betalningarna. Nu ska de sköta det själva på något sätt.

Svensk kassa service hette det väl? Eller var det svensk kass service?

Sist bad jag alla som gillar vägsalt höra av sig. Jag ska här be att få
citera alla positiva omdömen:

Det var alla positiva ord om vägsalt. Jag har alltså inte fått en enda mejl
med den åsikten - däremot har jag fått medhåll.

På nätet pågår en kampanj mot vägsaltet. Adressen är så lång, att det är
enklare att googla på "vägsaltsupproret". Knappa in er där och protestera
mot vägverkets trafiksäkerhetsbekämpning.

När jag nu är inne på ämnet bilar, så har vi fått en etanolpump i
Hammarstrand. Några veckor tidigare såg jag i tidningen en stor annons där Statoil stolt förkunnade "Nu öppnar vi automatstationer" ... i bland annat Hammarstrand. Öppnade? Jag trodde att de stängde den bemannade stationen.

Och när bensinstationen nu är obemannad - var sjutton ska man kunna tvätta av salteländet som kletat fast på bilen? Och det känns fånigt att åka in till bilverkstaden eller däckfirman och säga: "Nej, jag ska inte köpa något, jag vill bara kolla lufttrycket i däcken." Visst, den servicen bjuder de på, men ändå.

Bensinstationerna har sällat sig till skaran som kan sorteras in under
rubriken "kass service".

Och tidningarna har nu åkt runt i tätorterna och raggat julannonser.
Näringsidkarna förväntas köpa annonser. Som tack för deras annonser får vi läsa några reportage från vår bygd. Övriga delen av året finns knappast de perifera kommunerna.

Här är det fler som platsar under rubriken "kass service".

OK då, LT försöker i alla fall visa att det finns orter utanför Östersund
och Åre.

Jo, jag har också "vunnit en resa till Karibien". Det ringde på telefonen
och en inspelad damröst gratulerade - på engelska - mig till vinsten och bad mig trycka 9. Varför jag skulle göra det, hann jag inte uppfatta, men hon sa ingenting om att jag, efter att ha tryckt på 9 skulle blåsas på en massa pengar. Nejdå, jag tryckte inte på 9 utan lade bara på luren.

Skojare har det funnits i alla tider. Det är bara metoderna som skiftar i
takt med att tekniken utvecklas. För sådär 20 år sedan var det
pyramidspelens tid. "Skicka 100 kronor till den som står överst på
namnlistan, skriv ditt namn sist och skicka kedjebrevet till fyra vänner. Om
några veckor får du en massa pengar".

Jo, det fungerar för dem som är med från början - under förutsättning att
kedjan inte bryts. Sätt dig ner och räkna. I första position från allra
första början är det en person, i andra position fyra, i tredje 16, och så
vidare. Redan i tionde position finns det 262144 personer (förutsatt att
kedjan inte brutits). I trettonde position uppifrån räcker Sveriges
befolkning inte till, för då är vi uppe i nästan 16,8 miljoner personer. Hur
stor chans att få tillbaka några pengar har den som kommer in som 13:e namn från början? Jag tror inte ens att den som kommer in i spelet som tia får igen några pengar. Men de som startade spelet kammar hem en miljon kronor eller så.

Det finns en bra regel: Om det är för bra för att vara sant, så är det inte
sant!

Och på tal om miljoner: För övrigt anser jag att vattenkraftskommunerna ska ha del i vattenkraftspengarna.

Nu förbereder vi julen. På återseende!

Sören Lilja
ss.lilja@telia.com