Som jag ser det - Sören Liljas krönika

Svenska är riktigt knepigt


Det tycker givetvis de invandrare som läser svenska, men det var inte
riktigt det jag tänkte på. Nej, jag läste härom dagen i tidningen en
artikel, där författaren visade att hon har svårt att skilja på de och dem.
I talspråk säger man dom, och det var väl det som skribenten visste var fel
i skriftspråket. Så det blev "Dem kommer nu att..." i stället.

Och alldeles nyligen fick jag information om en utställning som ska visas i
"radiohuset i Stockholms entré". Nää, det står helt säkert inget radiohus i
entrén till Stockholm. Jag tror inte ens att det finns något som kan kallas
entré till Stockholm. Däremot kan jag tänka mig att utställningen visas i
radiohusets i Stockholm entré. Eller för att göra det ännu enklare: i entrén
till radiohuset i Stockholm.

Vår diskmaskin får mig att undra om den verkligen är svensk, för den har
nämligen bland annat: intensiv programm, normal programm och snabb programm. OK, maskinen har nog gått igenom en kvalitetskontroll, men något program för att kontrollera informationsskylten på luckan har nog inte företaget.

Det har blivit väldigt vanligt att avdela ord. Sannolikt är det engelskan
som har påverkat skrivsättet. Nyligen såg jag en handtextad skylt: Extra
pris! Lös vikt godis". Extra pris? Betyder det att handlaren har lagt på
några kronor extra? Och vem sjutton har suttit och vikit godiset, som
dessutom skulle vara löst. Så kladdigt.

För några år sedan fanns en skylt med följande text i Hammarstrand: "Dam
under kläder halva priset". Vad var det för inrättning egentligen? Och vad
gjorde damen där och hur länge hade hon tvingats ligga där?

I reklambladet härom dagen gjordes reklam för en borr maskin. Bilden visade en borrmaskin.

Rätt ofta hittar jag syftningsfel i tidningstexter. Jag kommer inte på rak
arm ihåg något av dem, men meningarna har varit konstruerade så här: "De har nyligen köpt ett fritidshus i Hammarstrand, som ligger på Kullstaberget". Nejdå, det är fritidshuset, som ligger på Kullstaberget, inte Hammarstrand.

Mat får av någon förunderlig anledning nya namn, när de hamnar i mataffären eller  på tallriken. I en fiskaffär hittade jag "Vilt fångad forell". Men det var öring, och det syntes på den att den hade fångats i nät. Varför blir en svensk öring helt plötsligt tysk, när den har hamnat i en kyldisk?

Och vilt fångad! Jo, det kan jag väl tänka mig. När jag var omkring tio-tolv
år fick jag en öring på 4,2 kg. Det gick ganska vilt till, innan jag hade
fått upp den i håven. Under alla förhållanden var den öringen viltfångad.

Och vart tog senapskålen vägen? Jo, den finns kvar men har blivit italiensk
(gissar jag). Den kallas rucola (vanligen skrivs det ruccola).

Jag är inte någon stockkonservativ språkpolis. Språket utvecklas hela tiden.
Försök läsa en medeltida, svensk text! Gamla ord försvinner, många av dem för att de inte längre är aktuella. Nya ord kommer, för att dessa behövs. Innan radion var uppfunnen, behövde vi inget ord för radio. Och jag tänker inte försöka återinföra bjur i stället för det tyska låneordet bäver.

Stockholms velocipedryttaresällskap. Låter det inte härligt! Finns klubben
kvar, heter den väl Stockholms cykelklubb numera. Och lite velociped har vi faktiskt kvar i svenskan - i moped, som är en förkortning av motorvelociped.

Det danska ordet för moped är för övrigt riktigt vitsigt: knallert.

Talspråket förtydligas av kroppsspråk och tonfall. Skriftspråket får inte
den hjälpen. Därför måste det skrivna vara tydligt. Det är skolans uppgift
att lära eleverna att skriva så att det bara kan uppfattas på ett sätt.

För o tydligt blir det, om vi skriver att nästan alla den här års tiden sam
talar om älg jakten. Jämt hunden skällde stånd skall på en arton taggare.
Regn vädret gör det o trevligt att vara ute i lingon skogen.

Hittar ni roliga stilgrodor och språkfel, skicka dem till mig, så ska jag
dela med mig till andra av era glädjeämnen.

Vi ses

Sören Lilja
ss.lilja@telia.com