Hammarstrand idag

Dagens Hammarstrand är ett idylliskt litet samhälle där det mesta av service och handel finns. Butiker kommer och går, men utbudet är ganska konstant. Traditionellt har sport och kultur haft ett starkt fäste här. Hammarstrand inte har någon industri av dignitet som t ex Bispgården, så turism är mycket viktigt för Hammarstrand som köpcentrum.

Hammarstrand i "begynnelsen"
Texten nedan har i stort sett Ravund, Ragunda Hembygdsförenings årsbok, som källa. För den som är genuint intresserad av ämnet rekommenderar jag varmt att köpa Ravund som går på djupet med alla byarna i Ragunda Socken. Det är en värdefull källa för information och Ravundkommittén skall ha mycket beröm för sitt arbete. Du som är intresserad kan höra med Turistbyrån vart ni ska vända er för att skaffa böckerna, de finns också att låna på biblioteket. Har dock hämtat många av bilderna från släktens fotoalbum. Ni som har ytterligare bilder och information får gärna höra av er!

I Ragunda Socken var ursprungligen Kyrkslätten centralort och där fanns kyrkan som första gång omnämns på 1270-talet, domstolen, doktorn, apoteket bank och post mm. När sjöbottnen började bli brukbar efter Ragundasjöns tömning, ”såddes fröet” till Hammarstrand, med byggande av kvarn och sågverk. Men utvecklingen av Hammarstrand avbröts när järnvägen kom. Det mesta av centralorten på kyrkslätten, utom kyrkan flyttades till enligt direktiv från högre ort till det nya samhälle som byggdes runt järnvägsstationen, d.v.s Ragunda Stationssamhälle. När järnvägen senare tappade i betydelse blev Hammarstrand centralort. Hammarstrand fick sitt namn när man fick postanstalt 1900.

Förutsättningen för Hammarstrands existens var tömningen av Ragundasjön 1796, som Magnus ”Vildhussen” Huss ombesörjde, på uppdrag av Storfors Bolag. Då frilades marken, som Hammarstrand ligger på idag, men någon bebyggelse på området fanns troligen inte förrän några decennier in på 1800 talet. Då var det Kullsta, Kånkback och Hammaren som stod för bebyggelsen på den sidan av Älven. Hammaren låg på nuvarande Trätojordsbacken (vilken fått sitt namn av att fruarna till Jon i Kånkback och länsman Jon Esbjörnsson trätte om var gränserna på deras hemman gick)Hammaren betyder klippa eller bergshöjd och när Ragundasjön fanns så blickade Hammaren ut över vattnet från sin höjd.

När sjön försvann uppstod ”stranna”, och Hammarstrand kunde börja sin historia. Till en början var det besvärligt. Istället för en praktisk båt plats, som man lättsamt kunde färdas till andra sidan älven, hade man nu en bedräglig frilagd sjöbotten och Hammarforsen. Man försökte bygga broar och spångar och till slut ett färjeställe.
Vid Hammarforsen, byggdes ett sågverk av byamännen i Kullsta och Hammaren, men man fick endast såga timmer från egna skogar för att inte orsaka förlust för sågverken längre ner längs älven. För att inte blanda ihop virket som hörde till de sågverken byggde man en fångarm vid en hälla ovanför forsen, den sk Koppelhällan där vi idag har campingen och poolen. 1853 stod en kvarn färdigbyggd och den användes fram till 1947.
Färjestället nedanför Hammarforsen ersattes av en bro 1843, men på 1860 talet var bron utrangerad, och man fick återgå till färja igen.

1865 byggdes återigen en träbro över älven nedanför Hammarforsen och nu kunde man åka häst och vagn till kyrkan. Den branta tillfartsvägen från östra/norra sidan gick nästan rakt ned från sockenstugan. Det var ett tungt jobb för en häst att dra en vagn den vägen. Laster med handelsvaror och annat fick stanna nere på ”stranna” och koppla på fler hästar, som drog och det bidrog förstås till att centrum för tjänster och handel drog sig ner mot Hammarstrand.
Den första butiken i Hammarstrand, som knappt var bebyggt stod Nils Näslund från Lit för 1871. Han var bara 18 år när han öppnade diversehandel och snart kom byslaktare, skräddare, skomakare och postmästare.

Man började fundera på en bro ovanför forsen. 1896 var träbron så förfallen att man att den snart måste stängas av. En ny järnbro stod klar 1898 och träbron revs.

Järnbron brukades i 57 år innan det var dags för en betongbro och den stod färdig 1955. När järnbron byggdes behövde man lyse på arbetsplatsen och man lånade en ångturbin från Sundsvall under byggtiden, det var det första elektriska lyset i Ragunda. Singsån fick nästa elektriska ljus genom en generator vid Spinnerifabriken och där byggdes den första verkliga kraftstationen. Den blev med tiden för liten för behovet och så byggdes kraftstation vid Högforsen i Gerilån, snart räckte inte heller detta till och 1926 byggdes en provisorisk kraftstation vid Hammarforsen. 1928 var den första riktiga kraftstationen klar i Hammarforsen, och från 1940-46 byggdes kraftverket ut till vad det är idag.



Brunnspark Eran
Under Ragundasjön fanns en järnhaltig källåder och den kom i dagen vid bygget av nya kyrkan på 1840-talet genom att man hade ett grustag där källådern mynnade. Det var en järnhaltig källa som låg på mark som mot slutet av 1800-talet tillhörde herrarna och grannarna Näslund och Andersson. De byggde ett brunnshus och anlade en brunnspark på 70-80 talet. Det uppstod traditioner kring källan och folk vallfärdade på trefaldighets och midsommarkvällar för att dricka. Karamellgummor hade stånd och det såldes lemonad. Brunnsparktiden tog sin början, och folk som behövde tillskott av järn eller lite vila reste till Ragunda. Godtemplarmöten och fester hölls i parken. Men det var ingen kommersiell verksamhet, enda intäkten kom ifrån kägelbanan.

I bygden smidde man planer på en vattenkuranstalt och Ragunda brunns och badanstalt började sin verksamhet 1891. Man hade byggt badhus, badhotell och förvärvat brunnsparken. Man hade omkring 300 besökare varje år. Men under första världskriget tunnades besöksantalet ut och eran var över runt 1925.

Under decennierna som gått hade några av hemmanen runt och på ”stranna” pga konkurser och försäljning börjats styckas upp i mindre och mindre bitar så att man till slut hade små tomter där hus kunde byggas. Detta var också en förutsättning för att Hammarstrand kunde bli vad det är idag. Det fanns inte många industrier i själva Hammarstrand, de fanns runt Singsån och Ragunda Stationssamhälle, men handlare och hantverkare kunde sätta upp sina affärer och ateljéer på tomterna.

'
Blivande centralgatan. Huset rakt ovan hässjan står idag (2010) mitt emot apoteket och huset till vänster är idag Restaurang Kaffestugan. Det röda vinkelhuset till vänster innehåller idag Cykel o sport.

Utvandringen till Amerika
Från Ragunda socken utvandrade 1203 personer, en av dem var Anders-Olof Olsson från Krokvåg. Han åkte redan som 18 åring 1903, av ren äventyrslusta. En släkting som återvänt hade gjort stort intryck på honom. Redan som 15 åring ville han emigrera och bli guldgrävare. När han kom till Amerika som 18 åring ansågs han för ung för att följa med ut i vildmarken. Först 1907 fick han följa med ett guldgrävarlag till Klondyke. Under några hårda år arbetade han i andras guldgrävarlag. Men sedan började han göra egna inmutningar och blev hårt skuldsatt. Småningom började hans inmutningar ge utdelning. Han började också söka efter platina. Han var med om flera flyghaverier i sitt sökande efter värdefulla metaller. Han fann platina i Alaska. Anders-Olof blev president för good News Bay Mining på orten Platium. 1968 besökte han sin hembygd, vid god vigör trots sina 83 år. Han gladdes åt den höga levnadsstandarden och goda förhållande som rådde i hembygden. 1965 donerade han en summa pengar som blev grundplåten i Makarn Anders-Olof Olssons fond. Räntan delas ut till stipendier åt studerande ungdom från Ragunda. De donerade också drygt 100 000kr till en ny orgel i Ragunda Kyrka.
Nästa stora förändring kom på 50 och 60-talet när, Anders Olof skolan byggs och blir realskola, Ragunda Hyreshus börjar sin verksamhet, kommunhuset byggs, apoteket flyttas hit från Ragunda, liksom läkarbostad och läkarmottagning och veterinär. Solbacken blir ett villaområde.


Solbacken före bebyggelsen

Turism
En kommunal kamrer vid namn Hans Gennvi ansåg atti bygden fanns tre outnyttjade resurser. Döda fallet, Vildhussen och Hammarforsen, samt skidterräng i ett fantastisk landskap. Man började lansera Hammarstrand som turist och sportort. Slalombacken byggdes, tidigare fanns där en hopbacke, bob och rodelbanan byggdes och där arrangerades Sveriges första SM för bob och rodel.

1967 var rodelbanan utbyggd för VM. 1962 byggdes en curlingbana. Kommunen köpte in Hammarstrands Hotell, dvs dagens Vildhussen, som rustades upp och byggdes ut. Man byggde en semsterby på Gullbacken. Hotell Gullbacken byggdes 1967 av AB Sandsröm och Co och heter numera Hotell Hammarstrand. Villaområdena börjar uppstå. Bergvallens Stugby byggs av Yngve Sandström, de började dock som semesterby för postens anställda. 1988 byggdes Gulldalen som flyktingförläggning, men som numera är ett populärt bostadsbestånd på orten. Nu har vi också Vättabergets Vilthägn på Gullbacken.

Texten bearbetas och uppdateras i mån av tid och folk som hör av sig med synpunkter och bilder

Yvonne Näslund